Jag har rätt och du är dum.
Tyvärr är det många gånger, i olika samtal jag haft känslan av att den jag pratar med tänker just så, jag har rätt och du är dum. Då har vi inte längre ett samtal utan en föreläsning där en har facit och den andre ska rätta sig efter det. Ett samtal som inte längre fylls med nyfikenhet och energi. Samtalet växer inte i den takt orden formas utan snarare tvärt om. Orden används för att yxa ner på varandra och hugga ner argument och innehåll. Varför blir det så ibland?
Jag ser hur det händer även i politiska debatter. De pratar om värderingar, men äger inte de värderingar de pratar om. De använder värderingarna som ett slagträ och har inte en innerlig övertygelse om att det är det rätta för mig och mitt parti. De kan inte leva upp till de ord som slungas runt i tv-sändningarna. Varför blir det så? Jag upplever det i vardagen när jag möter människor på trottoaren eller i en dörröppning. Vilt främmande människor som slänger dörren i ansiktet på mig, tränger sig före, dunkar väskan i huvudet på den lilla killen de går förbi. Allt utan att reagera eller se sig om. Jag tror inte att det är elaka människor, utan det är beteenden som plötsligt blivit accepterade. Varför är det så? En helt vanlig dag i affären. Längst fram i kön står en äldre dam som har söndervärkta fingrar och inte får upp sina pengar. När hon väl fångat sin krona når hon inte upp till betalautomaten pga av en krum och söndervärkt rygg. Kassörskan suckade och himlade med ögonen mot mig och alla andra i kön, mannen närmast stångade henne med sin vagn för att visa att det hela måste skyndas på. All energi går åt att visa sitt missnöje och hitta gemenskap i det. Varför har det blivit så? Jag tror att vi pratar alldeles för mycket om vad som händer. Sakfrågor och faktasvar. Vem har rätt och vem har fel. Istället för att prata om det som är hjärtat till alla de situationerna, våra värderingar. Dina och mina värderingar talar om för oss vad som är rätt och fel för var och en av oss. De säger inte att jag har rätt och du har fel. Om jag vågar, vill och kan ha öppna modiga och nyfikna samtal kommer mina värderingar att bli min tydliga ledsagare. Och har vi värderingar som är medvetna för oss, fungerar det glädjande nog till att vi även säger ja till olikheter. Olikheter blir inte ett hot utan vi kan utforska hur vi ska ha det tillsammans, på riktigt. Politikerna kan stå för sina ord, agera och leva i linje med det de säger. Vi kan skapa en kultur tillsammans där vi ser varandra, möter och bemöter varandra med på ett sätt jag vill bli bemött och som jag tror andra vill bli bemötta. Att medvetet välja var vi lägger vår energi och aktivt väljer våra handlingar. Kanske blir det då stödja, uppmuntra och hjälpa varandra som skapar gemenskap.
Det är inte lätt, det går inte snabbt, men det går och det blir på riktigt.
Börja med att ta reda på vad som är viktigt och rätt för dig och vad gör dig stolt?