Om alla tycker och gör lika, till exempel;
alla går på samma sida i rulltrappan, då blir det smidigt och enkelt.
alla plockar in disken i diskmaskinen, då blir det rent och snyggt.
alla skrattar åt samma sorts skämt, då har vi roligt ihop.
Men, det kan också innebära något helt annat.
Jag var på en arbetsplats förra veckan och blev överrumplad över hur de pratade om deras kunder som; jobbiga, gnälliga, okunniga, tjatiga och snäsiga. Jag har svårt att tro att alla på arbetsplatsen tycker det. Jag tänker att det är som den sista lilla killen i filmen, som ”låtsas snubblar” för att vara och göra som alla andra. Det har blivit en kultur, en vana, en trygghet att inte vara ensam utan vara en del av gemenskapen och plötsligt utan att tänka efter gör man likadant, även om det inte känns riktigt bra.
Har jag modet att vara den som står för det jag tror är rätt?
Jag har ”snubblat”, som sista killen, så många gånger bara för att andra gör det. Just då, känns det ofta bra och tryggt att få vara med. Men, för att känna mig stolt har jag lärt mig att titta mindre på vad andra gör och lyssna mer på vad jag själv tror är rätt.
Skriver Ritar
mia@miahultman.se hej@majalarsson.se
www.miahultman.se www.majalarsson.se